Imorgon

Imorgon kommer du hem.
Då får vi kan se om det finns kärlek kvar.

Jag vet inte om jag vill att den skall finnas.
Jag orkar inte med att lämnar mig ensam igen.

Fråga

Säg vad du känner – jag kanske kan ändra mig?
Och om jag kan ändra mig, ändrar mig, kan du då prioritera annorlunda?

Frågan var inte: kan du?
Frågan var: vill du, eller snarare, varför vill du inte?

Lugnare

Nu är lugnare för mig.

Men det finns en bitter smak i munnen.
Ett skrumpet hjärta i bröstet.
En icke-livsglädje.

Ordspråk

Du säger: Jag tror inte vårt förhållande står och faller med det.
Jag svarar: Jag tror det kan vara droppen som får bägaren att rinna över.

Kanten

Hur bitter vill du att jag skall hinna bli?
Hur uttänjda skall vi bli, hur mycket vill du belasta med innan det brister?

Du balanserar på kanten med mig i ett rep efter, och trillar jag ner så gör du det med.

Eller så kanske du bara släpper och står kvar, och undrar vad som hände?

Din Blomma

Om man låter bli att vattna en blomma i fyra veckor och den slokar lite, tänker man då – ähh, jag väntar med att vattna ytterligare två veckor, har den klarat fyra veckor klarar den väl två till?

Jag känner mig som din lilla blomma. Lite åsidosatt, men som kanske klarar av två veckor till utan vatten. Står där på fönsterbänken och slokar, planterad i en tung kruka, kan inte ta mig någonstans...

Hoppas att du snart kommer hem och ger mig ett litet stänk vatten, så att jag kan härda ut ett tag till i torkan.
Skall drömma om en regnperiod, fast hoppet sinar....

Dilemma

Du ville att jag skulle vänta – men när jag väntar blir jag en ledsen gnällspik på en knastrig linje, långt bort...

Som du inte vill ha – för vem vill ha ett nervvrak, stingslig, känslig?
När man inte får det andra, utan bara den rösten, en gång i veckan...

Du åker ifrån mig. Jag skall vara nöjd och glad.
Acceptera.
Annars vill du inte ha mig.

Vilket dilemma...

...

Du trampar på mig med din tystnad.

Koffein

Nu är det sent igen.
Sent på natten.
Hjärtat känns som ett bowlingklot i bröstet.
Ett stort, tungt, tryckande... Pressar åt alla håll.
Darrar gör det. Trött är jag.
Ögon som svider.
Ensam. Arg. Frustrerad. Trött. Vaken.

Koffein i blodet?
Nej.
Blodet självt har skulden, pumpar oro från hjärtat till varje del av kroppen.

Varsågod

Du betyder mer för mig än mitt arbete.
På dagen missköter jag det för jag har ångest.
På natten skriver jag brev till dig, med allt jag behöver säga till dig för att överleva, med allt som du inte orkar höra.

Du trycker på paus och tycker att du kan begära att jag inte mår dåligt av det.

Jag försummar.

Varsågod.